Australisk Kelpie härstammar från olika typer av vallhundar, som engelsmän och skottar medförde och importerade till Australien under 1800-talets första hälft. Av dessa vallhundar formades så småningom en typ av hund som kom att bli en oersättlig hjälpreda för fårfarmarna med sina hjordar om flera tusen djur.


Kelpien blev känd som en outtröttlig vallare lika användbar på de öppna slätterna som i de trånga fållorna, där det krävdes en tuff hund för att klara av de tätt sammanpackade fåren.
Rasnamnet fick Kelpien efter en berömd vallhund under 1870-talet som hette King's Kelpie. Den första standarden för rasen skrevs 1902 då man fortfarande avlade enbart på vallningsförmågan och modellen var alltså en funktionell, arbetande hund. Sedan dess har bara smärre förändringar gjorts i standarden och fotografier av King's Kelpie visar att typen fortfarande är sig lik.
I Australien är Kelpien alltjämt en oumbärlig medhjälpare på fårfarmerna. Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass, som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet.
Den har en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Varje felaktighet i byggnad eller temperament som är främmande för en arbetande vallhund måste anses som otypiskt.

 

 

Rasstandard
--------------------------------------------------------------------------------



Orginalstandard 1989-09-11
FCI-Standard 1997-04-21; engelska
SKK:s Standardkommitté 2001-09-26
GRUPPTILLHÖRIGHET Grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar
URSPRUNGSLAND Vallhund
FCI-NUMMER 293
FCI-KLASSIFIKATION Grupp 1, sektion 2 - Med arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMAL Australisk Kelpie härstammar från olika typer av vallhundar, som engelsmän och skottar medförde och importerade till Australien under 1800-talets första hälft. Av dessa vallhundar formades så småningom en typ av hund som kom att bli en oersättlig hjälpreda för fårfarmarna med sina hjordar om flera tusen djur.
Kelpien blev känd som en outtröttlig vallare lika användbar på de öppna slätterna som i de trånga fållorna, där det krävdes en tuff hund för att klara av de tätt sammanpackade fåren.
Rasnamnet fick Kelpien efter en berömd vallhund under 1870-talet som hette King's Kelpie. Den första standarden för rasen skrevs 1902 då man fortfarande avlade enbart på vallningsförmågan och modellen var alltså en funktionell, arbetande hund. Sedan dess har bara smärre förändringar gjorts i standarden och fotografier av King's Kelpie visar att typen fortfarande är sig lik.
I Australien är Kelpien alltjämt en oumbärlig medhjälpare på fårfarmerna.

HELHETSINTRYCK Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass, som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet. Den har en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Varje felaktighet i byggnad eller temperament som är främmande för en arbetande vallhund måste anses som otypiskt.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN Kroppslängden, mätt från bröstbensspets till sittbensknöl, skall förhålla sig till mankhöjden som 10 till 9.

UPPFÖRANDE/
KARAKTÄR Kelpien är en utomordentligt uppmärksam, pigg och i hög grad intelligent hund med ett milt, fogligt lynne och en nästan outtömlig energi, med en påfallande lojalitet och plikttrogenhet.
Typiskt för rasen är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga
En Kelpie är mycket arbetsvillig och trivs bäst när den får någon uppgift att lösa.

HUVUD Huvudet skall stå i proportion till hundens storlek. Huvudets allmänna form och kontur skall gen ett ganska rävlikt intryck, vilket mildras av de mandelformade ögonen.

Skallpartiet Skallen skall vara en aning rundad och bred mellan öronen.
Pannans profil skall vara rak.

Stop Stopet skall vara markerat
Nostryffel Färgen på nostryffeln skall överensstämma med pälsfärgen.
Nosparti Nosen skall helst vara en aning kortare än skallen. Nospartiet skall vara fint utmejslat och markerat.

Läppar Läpparna skall vara torra och ligga väl an.
Käkar/Tänder Saxbett med starka, sunda och regelbundna tänder.
Kinder Kinderna skall varken grova eller utstående, men rundade mot nospartiet.
Ögon Ögonen skall vara mandelformade, av medelstorlek, klart markerade i vrårna och visa ett intelligent och ivrigt uttryck. Färgen på ögonen skall vara brun, harmonierande med färgen på pälsen. På blå hundar är ljusare ögonfärg tillåten.

Öron Öronen skall vara av medelstorlek, upprättstående, avsmalnande till en skarp spets i toppen. Själva örat skall vara tunt men starkt vid basen. Öronen skall vara brett ansatta på hjässan, lutande utåt, lätt rundade i ytterkanten. Insidan av örat skall vara väl behårad.

HALS Halsen skall vara medellång, stark, lätt välvd och gradvis övergå i skulderpartiet. Den skall vara fri från löst halsskinn och ha en någorlunda kraftig krage.

KROPP
Överlinje Överlinje skall vara fast och jämn.
Ländpartiet Ländpartiet skall vara starkt och muskulöst och flankerna skall ha gott djup.
Kors Korset skall vara ganska långt och sluttande.
Bröstkorg Bröstkorgen skall vara djup snarare än vid med väl välvda revben.
Svans I vila skall svansen hänga i en mycket lätt båge. Under rörelse eller upphetsning får den höjas, men under inga omständigheter får någon del av svansen bäras in över ryggen.
Svansen skall vara ansatt så att jämnt övergår till det sluttande korset och den skall räcka ungefär till hasen.

EXTREMITETER
FRAMSTÄLL Frambenen skall vara muskulösa med stark men elegant benstomme. Sedda framifrån skall de vara raka och parallella.

Skulderblad Skuldrorna skall vara torra, muskulösa, väl sluttande med skulderbladen tätt ansatt vid manken.

Överarm Överarmen skall bilda en korrekt vinkel mot skulderbladet.
Armbågen Armbågarna får varken vara inåt- eller utåtvridna.
Mellanhand Mellanhanden skall sedd från sidan ha en lätt lutning för att säkerställa smidigheten i rörelserna och förmågan att vända snabbt.

Framtassar Framtassarna skall vara runda, starka med tjocka trampdynor och väl slutna med väl välvda tår och starka, korta klor.

BAKSTÄLL Bakdelen skall vara bred och stark. Bakbenen skall sedda bakifrån, från hasorna till tassarna, vara raka och parallella och varken vara för brett eller för trångt ställda.

Knäled Knäleden skall vara väl vinklad.
Has Hasorna skall vara låga
Baktassar Baktassarna som framtassarna
RÖRELSER För att uppnå den nästan obegränsade uthållighet som krävs av en arbetande fårhund på vidsträckta marker måste Kelpien vara absolut sund, både i byggnad och i rörelser. Varje tendens till kohasighet, hjulbenthet, styltighet, lösa bogar, bundna, nystande eller paddlande rörelser är ett allvarligt fel. Rörelserna skall vara fria och outtröttliga och hunden måste ha förmåga att vända plötsligt i hög fart. I trav närmar sig tassarna vaandra all eftersom tempot ökar, men när hunden står stilla skall benen vara parallellt ställda.

PÄLS
Pälsstruktur Pälsen skall vara dubbel med kort, tät underull. Täckhåret skall vara tätt, hårt, och liggande utefter kroppen så att det står mot regn. Under bålen skall pälsen vara längre coh på baksidan av låren bilda måttliga byxor. På huvudet (inklusive insidan av örat), benens framsidor och på tassarna skall pälsen vara kort. På halsen skall den vara längre och tjockare och bildar en krage. Svansen skall vara borstigt behårad. I genomsnitt skall pälsen på kroppen vara från 2 till 3 cm långt. En päls som är för lång eller för kort är fel.

Färg Svart, black and tan, röd, red and tan, fawn (gulbrun), chokladbrun och rökblå.
STORLEK/VIKT
Mankhöjd Hanhund
46-51 cm

Tik
43-48 cm
FEL Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE Hund får ej prisbelönas om den är agressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

 
stäng